Depression och nedstämdhet

Deprimerade personer tenderar att uppvisa en tydligt sänkt sinnesstämning med brist på energi och intresse för vardagliga aktiviteter. Koncentrationsförmågan försämras, liksom förmågor som rör tankeverksamhet och beslutsfattande. Sömnproblem och viktnedgång är också vanliga symptom. Den deprimerade personen tänker i negativa banor kring det mesta. Tillvaron känns meningslös, framtiden hopplös och patienten själv upplever sig ofta som värdelös. Det är vanligt med skuldkänslor och självmordstankar.

De flesta depressioner uppkommer i samband med att man drabbas av en svår förlust. Det kan t ex vara förlusten av en närstående, genom dödsfall eller skilsmässa, förlust av den egna hälsan, ett arbete, sitt "anseende " eller någon viktig del av den individuella identiteten. För att häva depressionen får individen hjälp att hitta tillbaka till sitt tidigare sätt att uppleva positiva känslor eller finna nya vägar till livslust. Ibland kräver detta bearbetning av negativa känslor men ofta räcker det med mycket konkreta åtgärder som rör vardagslivet.

Det har visat sig mycket viktigt att bryta patientens inaktivitet, det vill säga att hjälpa den deprimerade att komma igång med potentiellt tillfredsställande aktiviteter. Tillsammans med terapeuten kartläggs patientens nuvarande sätt att agera och olika aktiviteter schemaläggs för att individen gradvis ska komma igång med att göra saker som tidigare upplevts givande eller som förbättrar livskvaliteten på olika sätt.
Att på detta sätt bryta passivitet och uppmuntra till agerande som sätter patienten i kontakt med för hen väsentliga saker i livet kan fungera som en behandling i sig, och kallas då beteendeaktivering. Ofta kombineras dock denna behandlingsstrategi med kognitiva strategier. Då arbetar man med det sätt att tänka som bidrar till depressionen. Man identifierar dysfunktionellt tänkande, utmanar dess giltighet och arbetar med alternativa synsätt. Detta kan ske genom att patienten för dagbok över sina tankar och andra depressiva reaktioner. Såväl logiska argument som olika typer av experiment används för hjälpa patienten att utmana de olika antagande som uppfattas som centrala i depressionen.

Inom psykiatrin är psykofarmaka fortfarande den vanligaste behandlingsmetoden vid depressioner. Många personer får dock besvärande biverkningar av medicinen eller tycker att den ger otillräcklig lindring. De kognitiva och beteendeinriktade metoderna har - utan biverkningar - visat sig ge minst lika god effekt vid lindrig till måttlig depression. Dessutom tycks effekterna bli mer bestående eftersom de psykologiska metoderna medför en ökning av förmågan att själv hantera framtida negativa händelser vilket minskar risken för återfall.

Ytterligare läsning: Depression (olika former) - 1177 samt Depression (olika former) - Psykologiguiden