Fobier

Vid fobier är ångesten knuten till bestämda företeelser. Det finns olika sorters fobier.

Specifika fobier är avgränsade till en viss typ av föremål eller situationer, till exempel ormar, spindlar, blod eller höga höjder. Denna form av stark rädsla kan ofta botas med korta och intensiva behandlingsinsatser; ibland räcker det med en enda lång session.

Principen för behandlingen är att individen behöver möta – exponeras för – det som väcker rädslan. Svårighetsgraden i exponeringen ökar gradvis, i takt med att individen gör framsteg, vilket leder till en ökad upplevelse av kontroll och trygghet. Detta kallas gradvis exponering under kontrollerade former och resultatet blir att individen utvecklar mer realistiska föreställningar om situationen samtidigt som förmågan att hantera den ökar.

Agorafobi (även känt som ”torgskräck”) är ett mer komplicerat tillstånd, men även här har beteendeterapi visat sig vara den mest effektiva behandlingen. En agorafobiker är rädd för allmänna platser som är svåra att fly från och där ingen hjälp står att finna om man exempelvis drabbas av en panikattack. Den som lider av agorafobi undviker ofta folksamlingar, tunnlar, broar, bussar med mera. Den bästa behandlingen är även här gradvis exponering. Terapeuten hjälper patienten att stegvis mobilisera modet att utsätta sig för den upplevda faran tills ångesten avtar. I terapeutens närvaro får patienten en ny tro på sin egen förmåga att hantera situationen och som en följd därav minskar också rädslan för den.

Social fobi kan förstås som en stark rädsla för att bli bedömd och granskad av andra människor. Rädslan handlar ofta om att bli förödmjukad och generad. Undvikande är en vanlig strategi vid social fobi. Sociala situationer kan dock vara svåra att helt och hållet undvika. Därmed utvecklas ofta beteenden och strategier som döljer rädslan och tillfälligt ökar tryggheten, så kallade säkerhetsbeteenden. Exempel på säkerhetsbeteenden är att spänna sig hårt för att förhindra skakningar, klä sig ljust för att dölja svett, bara dricka när övriga har uppmärksamhet på annat vid middagsbordet, repetera meningar utantill innan man säger dem, med mera.

I behandlingen får patienten tillsammans med terapeuten ta reda på mer om sina säkerhetsbeteenden och hur dessa kan upprätthålla rädslan för sociala situationer. För att övervinna rädslan och känna sig mer avslappnad i sådana situationer får man göra experiment med sina säkerhetsbeteenden på ett sådant sätt att det ger en chans att utmana de negativa tankarna. En annan effektiv metod mot social fobi är gruppterapi där deltagarna får rollspela svåra situationer, diskutera sin egen och andras tolkningar av situationen och försöka komma fram till alternativa, mer realistiska förhållningssätt.

När dessa metoder introducerades invändes från psykoanalytiskt håll att de bara angrep symptomen. Eftersom de inre barndomskonflikterna kvarstod skulle nya symptom uppstå. Många års erfarenhet och forskning har visat att den slutsatsen var fel. Tvärtom brukar de flesta bli allmänt stärkta av sina framsteg i behandlingen. Det är inte ovanligt att förbättringen fortsätter också sedan terapin är avslutad och generaliseras till andra situationer. Terapin tycks leda till att patienten utvecklar nya strategier och mer konstruktiva sätt att aktivt ta itu med problemfyllda situationer.